lördag, december 21, 2019

Japan 2019 - semester i det uppåtgående solens rike.

Kort sammanfattning - Ja, Japan rekommenderar jag varmt som turistmål.

Det är strukturerat, ordningsamt och förvånansvärt billigt att semestra i. Tokyo sägs ju vara en av världens dyraste städer, men då måste de i första hand syfta på boende, för både resor, mat och nästan alla andra utgifter var klart billigare än i Sverige.

Några saker jag rekommenderar extra mycket:
  • Maten - passa på att äta japanskt när du är där - ramen-nudlar, udon-nudlar, okonomiyaki, sushi.
  • Att dyka ner i den Japanska kulturen - Klä upp dig i kimono, prova på kalligrafi och origami, och lär dig gärna prata lite japanska.
  • Nara och de bugande rådjuren - en häftig upplevelse.
  • TeamLab - Planets och Borderless, i hamnområdet i Tokyo.
  • Lär dig köa! - Om du tror vi svenskar är bra på att köa så är det läge att inse att du har fel. De flesta butiker har effektiv flödeshantering av kunderna och kö-markeringar i gatan finns nästan överallt, både till bussar och populära restauranger. Nyttja dessa, eller gör dig till socialt utstött!
Saker du kan skippa i Japan:
  • Grönt te, kallat matcha, dvs det som serveras i princip överallt och är huvudingrediensen i den i traditionella te-ceremonin. Smakar gräs.
  • Japanskt toalettpapper (både servetter och toalettpapper påminner om rispapper -  glättigt och tunt.
  • No-teater. Besök gärna ett teater-evenemang, men se till att det inte är en 4 timmar lång föreställning på ett språk du inte förstår...
  • Du behöver inte besöka ALLA slott och gamla byggnader! Många är byggda/totalrenoverade efter WWII och är dessutom ganska snarlika. Designen och arkitekturen har inte utvecklats jättemycket i Japan genom århundradena. Många slott och andra byggnader innehåller dock museer och annat som kan vara intressant att besöka, för att lära sig mer om historien och den plats man befinner sig på.
På flickr kan du se fler bilder från vår semester!

Dagbok från Japan 2019

11 september:

Flygresa via Helsingfors med Finnair, allt gick smidigt, men totalt tog det cirka 12-13 timmar totalt, utan vidare mycket sömn, så när vi kom fram till hotellet i Ginza, Tokyo, vid lunchtid, orkade vi inte göra mycket mer än äta äta en glass i värmen, tugga i oss en enklare middag och sedan sova.


12 september:
20190912_111830
 Vi inledde med att vara väldigt "turistiga" och besökte Sensoji-templet, tillsammans med tusentals andra. Vägen upp till templet var fylld av turister och kantades av souvenir-affärer, närmare templet möttes vi av en “vägg” av starkt doftande rökelse.
Efteråt hann vi också med en guidad båttur på floden och ett besök i Hamarikyu Gardens, där vi drack traditionellt grönt te i tehuset som låg mitt i en liten sjö (parken var trevlig, men teet rekommenderas som sagt inte!).

20190913_104437  

13 september

Vi besökte det kejserliga palatset i Tokyo och fick en möjlighet att följa med på en guidad tur inne på det kejserliga palatsets område. Det var gratis, men endast ett par 100 personer per dag släpptes in. Det var väldigt uppstyrt och guidningen skedde på minst fyra språk.

På väg ifrån palatset såg vi  en kö med huvudsakligen unga tjejer som sträckte sig ett drygt kvarter. Det var biljettsläpp (eller insläpp) till musikalen “Dream Boys” och fans hade köat där länge.

14 september:

Akihabara stod på schemat. Där fanns det spelhallar och mängder med butiker inom elektronik och andra nörderier.

Bland annat besökte vi “AKB48 Cafe och Shop”, caféet som är kopplat till det 48 flickor/kvinnor starka J-popbandet "AKB48". När vi beställde lite dricka fick vi fyra samlar-underlägg och tanken var väl att vi skulle samla de övriga 44 underläggen också...

Stämningen inne på cafét var intressant. Alla besökare (mest medelålders män) satt som i en biosalong med flera stora TV-skärmar runt väggarna som visade videos från bandets bästa konserter blandat med musikvideos. Gjorde man en stor beställning fick man önska en video till spel-listan. Maten/fikat imponerade inte, men det är ju sannolikt inte heller därför man kommer hit.

15 september:

Den här dagen promenerade vi via shoppingstråken från nöjeskvarteren runt Shibuya till nördkvarteren Harajuku. Delar av av vägen var hysterisk - hög musik, skyltar som blinkade, skrikande inkastare vid varje butik och mängder - MÄNGDER - med besökare och turister, överallt!

I Shibuya passade vi på att provsmaka svindyra present-vindruvor, som fanns att köpa i många butiker. Druvorna kostade cirka 150 kronor för ett plastglas, alltså cirka 18-20 stycken druvor, i affären vi handlade i - nästan 10 kronor per druva. Men de var enormt stora, helt kärnfria och riktigt goda! Vi såg också päron som kostade 120 kr/styck. Det fanns även ännu dyrare, men också helt normalt prissatta vindruvor och annan frukt.

I Shibuya besökte vi några olika butiker och sedan testade vi på lite spel och dobbel inne i en klassisk spelhall (fyra våningar hög!). Där fick vi,  helt spontant, en burk med spelmarker från en tjej som skulle åka hem. Snällt av henne, även om vi snabbt hade spelat bort alltihop!

För att varva ner och komma bort från all hets och stress bestämde vi oss för att besöka ett katt-café, där det enda man kan göra är att sitta och ta det lugnt med en valfri dricka, samtidigt som man gosar med valfritt antal katter.


20190915_164156
En idé lika enkel som genial och tydligen funkar affärsidén riktigt bra i delar av Tokyo, då det fanns ett antal katt-cafeer, men även bla. igelkottscaféer och ugglecaféer.

16 september:

Idag råkade vi springa rätt in i ett marathonlopp, precis utanför hotellet! Mycket poliser, vakter och publik (och så några löpare också förstås!).

Vi var egentligen på väg till gamla fiskmarknaden, Tsukiji Outer Market, som nu för tiden mer har fokus på turister och andra besökare, snarare än professionella fiskgrossister. Mycket mat (med marint fokus såklart, men inte enbart) och en del souvenirer och annat matlagningsrelaterat.

Tyvärr hade vi inte tur med vädret, det kom lite regn, men det gick bra ändå. Delar av marknaden var dessutom under tak.

Efter fiskmarknaden var det ÄNTLIGEN dags för den första måltiden i Japan med klassiska Ramen-nudlar (nudelsoppa på riktigt smakrik buljong)! Det var en rejäl lunch och vi fick in mat för ett mindre kompani och gick från restaurangen Ippudo både mätta och nöjda!
Dessutom kostade det hela mindre än 200 per person, inklusive dricka.)

20190916_154824
På kvällen besökte vi Tokyo Skytree - ett högt torn med stor utsiktsplattform 450 meter upp i luften! Vi fick en del trevliga bilder, och det gick bra, trots min höjdrädsla.

17 september:

TeamLab Borderless var målet för dagen - en gammal lagerlokal i Tokyos hamn som nu är ombyggd till ett digitalt, interaktivt museum. Animerade fjärilar som förpuppas på din axel, japanska skrivtecken som regnar ner för väggarna och förvandlas till det som står om du hinner nudda tecknet innan det försvinner, eller tungt dunkande, närmast hypnotisk musik, i takt till starka strålkastare i ett rum fyllt med speglar. Det var annorlund och väldigt varierat!

Vi hann också besöka TeamLabs andra ställe i Tokyo - Planets - men mer om det senare.


18 september:

Det var lite regnigt så vi besökte Sonys showroom i shoppingkvarteren i Ginza. Där umgicks vi bland annat med en Aibo - en söt liten robothund. Som en Tamagotchi, fast på riktigt.

På vägen tillbaka till hotellet tittade vi in på ett litet mysigt café på en bakgata för att testa en äkta japansk sötsak - anmitsu. Men för att vara en "sötsak" så var det inte vidare sött. Och då dränkte man ändå allt i någon sirapsliknande dressing/sås.

20190918_125644
Man kan säga att det var roligare för ögonen än för munnen att konsumera detta. För vackert var det.


Senare hoppade vi på snabbtåget, "Shinkansen", till Japans gamla huvudstad Kyoto, där vi planerade att stanna i fem dagar.
 
19 september:

Apa Villa Hotel Kyoto Ekimae, hotellet vi bodde på i Kyoto var billigt, men så fick man också ett väldigt litet rum, och en ännu mindre toalett för pengarna. Jag kunde inte stänga dörren när jag gick på toaletten och det var knappt att jag kunde stå raklång...

Hotellet låg bara ett stenkast från stationen och var nyrenoverat med trevlig personal, men ändå inget jag skulle rekommendera.

Första dagen i Kyoto besökte vi det gamla slottet Nijo. Det byggdes på tidigt 1600-tal av shogun-familjen Tokugawa under en period när shogun styrde Japan, men styret överlämnades till kejsaren slutet på 1800-talet.

Själva centralborgen var dock helt inklädd i byggnadsställningar på grund av den planerade 24-åriga(!) renoveringen av hela området som man påbörjat 2011. Men man fick besöka det kvarter där shogunen normalt bodde och tog emot besök. Där kunde man beskåda alla de rum där shogunens gäster slussades in i innan besöket, beroende på hur bra relation de hade med shogunen och dennes familj.

20 september

Idag vad det buddhist-templet "Den gyllene paviljongen" som hade äran att få bli besökt av oss.

20190920_120426
Det var väl ett coolt förgyllt tehus som låg fint vid en liten damm så alla bilder blev Instagram-vänliga. Men annars blev vi inte överdrivet imponerade. Tall och barrträd finns det så det räcker hemma. Även om trägårdsmästarna sopade marken och handplockade minsta barr som fallit ned. Parken var dock lite roligare än många andra parker, även om valfri stadspark i Sverige är ungefär lika intressant.


Efter guldpaviljongen tänkte vi vara lite kulturella, och var annars ska man vara det än i Kyoto?

På Turistbyrån (ja, de har sådana kvar i Japan!) hade jag sett reklam för en "blandad föreställning med Japansk kultur bestående av sång, musik och dans, i cirka två timmar". Det tyckte vi lät lagom eftersom vi inte kan många japanska ord.

Men eftersom de inte sålde biljetter på turistbyrån fick vi själva ta oss till Shiramine-Jingu-templet i god tid innan föreställningen och köpa biljetter i kassan. Det visade sig att biljettsläppet som skulle vara en timme innan föreställningen, öppnade typ en halvtimme innan, så vi hade stått och väntat ungefär en timme i onödan eftersom det dessutom fanns gott om lediga platser när showen började.

Det hängde lite regn i luften, men föreställningen började ändå som planerat under bar himmel och inte i den närliggande teatern som stod utmärkt som "reserv-lokal" i händelse av regn.

Det hela inleddes med någon typ av solfjäder-dans, där en person rörde sig fram och tillbaka över scenen med en solfjäder i handen ackompanjerad av 5 sångare, 3 trummisar och en flöjtist. Trummisarna verkade nästan köra sitt ackompanjemang oberoende av resten, sångarna sjöng lite när de kände för det och flöjtisten pep också emellanåt. Själva "dansen" var inte heller så mycket att yvas över, det liknade mest någon typ av oregelbunden gång, med ett plötsligt markerat stamp, då och då, fram och tillbaka över scenen, men den kändes i alla fall medveten och kanske även inövad.
Helheten blev ganska suggestivt, särskilt sångarna som lät som en blandning mellan mongoliska strupsångare och mässande katolska munkar, med den uppenbara likheten att vi inte fattade vad någon av dem sjöng om. Efter första numret kom det ett nästan identiskt nummer till, med solfjäder-dans. Och ett till. Och ett till.... Jag tror det var 7 eller 8 nästan likadana nummer där det enda som skiljde var antalet sångare i kören och med stora skillnaden att könet på huvudartisten växlade ibland, där nästan hälften var kvinnor, men resten av ensemblen var män rakt igenom.

Precis efter första numret började det droppa lite regn. Vi hade varit smarta och satt oss under någon klängerväxt som bildade ett fint, grönt tak, men artisterna uppträdde under bar himmel. Så efter några nummer var de tvungna att ta en paus för att torka av scenen så att de som dansade inte skulle halka. Efter den lilla, oplanerade pausen ändrades dessutom typen av artist till harpa-spelare. Först en ensam liten tjej som hade en harpa större än sig själv att spela på och efteråt kom det fyra kvinnor som spelade ihop. Alla harpor var sådana som låg ner på marken. Och regnet bara fortsatte droppa ner.

Så efter harporna tvingades vi då byta lokal till den gamla teatern som låg ett par kvarter bort. Det var inte många minuters promenad, men det tog ändå ganska lång tid, säkert närmare en timme för att förflytta all publik, hela ensembeln och dessutom få in alla i lokalen. Den var uppenbarligen inte riktigt avsedd för så många personer. Så personalen sprang runt med dynor och letade sittplatser till alla besökare samtidigt som vi installerade oss på en bänk på övervåningen. De flesta fick sitta på en dyna på golvet, som sig bör i Japan!

20190920_175914
När
föreställningen väl kom igång igen så fortsatte de med ännu fler solfjäderdanser! *suck*.
Efteråt kom det dock ett avbrott i form av en komisk pjäs, som utvecklades till något som liknade en sängkammarfars, dock bara med två skådespelare. Småkul eftersom mimik och rörelsemönster hos de två skickliga skådespelarna var så tydligt, även om vi inte fattade så mycket då allt var på japanska, men de övriga i publiken skrattade gott!

Det avslutande numret - kvällens final - var ännu en variant av solfjäderdans, men där man hade TVÅ huvud-dansare. Man berättade legenden om den gudomliga fjädertäckta manteln som fallit ner från himlen och utöver den enkla fiskare som hittade manteln dök också gudinnan som tappat sin mantel upp på scenen, dock spelad av en man bärandes en kvinnomask. Det var ett väldigt segt och långdraget avslutningsnummer, men gudinnan fick till slut tillbaka sin mantel och vi alla fick gå hem.

En erfarenhet rikare...

21 september:

Dagen före min födelsedag fick jag min “present” - att leka samuraj för en kväll. Vi besökte “Samurai Kembu Theater” och fick där en grundkurs i vad samurajer var och sedan klä oss i kimono. Iklädda traditionella kläder fick vi sedan lära oss använda en katana. Det var svettigt, men kul, att fräscha upp de gamla Iaidō-kunskaperna med svärdet igen, något jag inte tränat på mer än 10 år, då jag körde en del Aikido.

20190921_204149
En upplevelse jag rekommenderar!

22 september:

Vi åt även denna frukost på "Sir Thomas Lipton Cafe" under centralstationen i Kyoto. Emma gillade caféets namn, även om man fick betala extra för att få det obligatoriska Earl Grey-teet till frukost-menyn!

Efter dagens födelsedagsfrukosten besökte vi kejserliga palatset i Kyoto. Man fick möjlighet att gå in på området och promenera runt bland husen, så man hade möjlighet att titta närmare på byggnaderna.

Emma konstaterade att det måste varit ett väldigt tråkigt liv för kejsaren att aldrig få lämna palatset, annat än för något sällsynt officiellt besök någon annanstans. Även om man kunde strosa runt i den vackra parken varje dag.

Som avslutning besökte vi den närliggande restaurangen och bjöds där på mat, väldigt piffigt serverad. Emmas bentobox inslagen i ett fint paket och min mat kom in i form av en kejserlig vagn som man själv fick montera ner för att komma åt all mat!

23 september:

Sista dagen i Kyoto gick vi all in med kulturell appropriering - denna gång i form av kalligrafi och origami!
20190923_145518
Vi fick mycket bra hjälp av vår lärarinna på “Wak Japan” som med fast hand guidade oss genom både konsten att skriva vackert och att vika papper snyggt! Det blev fina souvernirer!

24 september:

Hiroshima. Inget roligt besöksmål, men ändå ett jag sett fram emot. På väg till minnesmuséet i Hiroshima Peace Memorial Park gick vi förbi A-Bomb Dome, ett av få hus som fortfarande stod upp i centrala Hiroshima efter den 6 augusti 1945, klockan 08:15, då en atombomb för första gången i mänsklighetens historia användes i ett krig.

  20190924_173209

Huset användes tidigare till konst och kultur och väggarna blev stående kvar huvudsakligen för att bomben briserade nästan rakt ovanför byggnaden. Och Japanerna lägger en hel del resurser på att bevara huset i det skicket, som ett tydligt monument över vad som hände.

Vi såg väldigt många skolbarn i olika åldrar på väg till museet, många i mellanstadieåldern. Troligtvis får alla skolbarn någon gång besöka minnesmuseet. Vi som bor i Sverige får kanske besöka Vasamuseet eller Kolmården på våra skolresor istället. Vi har det bra som kunnat växa upp långt ifrån krigets fasor. Det är värt att tänka på ibland.

Vi gjorde även annat här i Hiroshima också. Bland annat besökte vi det gamla slottet, strosade runt nere i centrum och åt lite god mat (bland annat riktigt goda hamburgare.)
Dagen avslutade vi på våning 33 på hotellet med en drink i deras skybar och testade lite japansk sake och annan dricka.

25 september:

Direkt efter frukosten åkte vi till Osaka och checkade in på ART Hotel i hamnen nere i Osaka. Där fick vi ett rum på 40:e våningen och fick sedan åka upp ytterligare några våningar för en middagsbuffé (med Halloween/skräck-tema!) på “Sky Buffet 51” och en magnifik utsikt!

26 september:

Denna dagen hade vi fått hjälp av en lokal guide, en kompis kompis, som ville visa upp det bästa hennes hemstad hade att erbjuda. Det blev bland annat ett besök på Osaka slott, med fin utsikt över stan samt ett längre besök på det stora, imponerande akvariet nere i hamnen.



Under dagen säkerställde vår guide, Kayo, också att vi fick uppleva äkta japansk matkultur - på japanskt vis. Hon tog med oss på flera ställen för att vi skulle få testa sådan japansk mat som vi ännu inte hunnit prova på riktigt.

Lunchen åt vi nära slottet i Osaka - omelett och okonomiyaki (typ japansk pizza).

Middagen intogs på en äkta japansk restaurang med små bås för varje sällskap, där det inte fanns ett engelskt ord på menyn eller på personalens läppar.

Där åt vi en variant på shabu shabu - en gryta där man får tillaga maten själv vid bordet. Det var inälvsmat, men med mycket kryddor, så det gick ner.

27 september:

Idag var det dags för en utflykt som Emma sett fram emot - de berömda bugande rådjuren i Nara!

Vi fick träna på att vara artiga när vi besökte rådjuren. Så fort man kom av tåget i Nara började man se rådjur. I början endast i form av souvenirer och på reklamskyltar, men väldigt snart också riktiga rådjur på trottoaren och i parkerna runtomkring. 


Väl inne i parken hittade man hela flockar av rådjur som alla kom fram för att tigga kex från oss besökare. Många genom en kort och nonchalant nickning, andra genom fina bugningar. Och de som bugade finast fick mest kex av oss. (Man skulle bjuda rådjuren på särskilda bröd/kex som man köpte för en billig peng från små stånd runtom i parken.)

I parken låg också Tōdai-ji, ett enormt buddhist-templet där det bland annat går att se världens största Buddha-staty av brons. 15 meter hög. Den var imponerande att mötas av när man kom in i den stora huvudbyggnaden!

28 september:

Sista dagen i Osaka spenderade vi i sagornas och filmernas värld - på Universal Studios!
Det var en mycket välgjord tema-park med otroligt varierat innehåll. Allt från Terminator och Minionerna till Jaws och Hello Kitty! (Så ser det ut idag när ett fåtal bolag äger upphovsrätten för väldigt många olika IP:n.)

Mest tid tillbringade vi hemma hos Harry Potter, i Hogsmeade och Hogwarts, men vi hann med förvånansvärt mycket annat på de få timmar vi hade på oss. Vi hade dock tur som inte besökte nöjesparken under högsäsong, väntetiderna på de populära attraktionerna (som vi undvek) var trots lågsäsongen uppe över timmen. Men vi tog oss i alla fall tid att roas av Jaws-båtturen och Jurrasic Park-flumeriden.

29 september:

Vi började nu närma oss slutet av resan, men på väg tillbaka till Tokyo besökte vi "en liten mysig fiskeby på nordkusten", Kanazawa, med cirka halvmiljonen innevånare.
På eftermiddagen i Kanazawa besökte vi deras fina park och slottet i centrala stan. Det kostade inträde, men bara några tior, och just den parken är nog den jag skulle rekommendera om man vill se en vacker och varierad japansk park. Slottet var, som de flesta andra slott i japan, relativt nybyggt då det gamla brunnit ner, men det är imponerande hantverk och kul att kunna titta närmare på detta från insidan.

Till kvällsmat åt vi extremt fluffiga och absorberande, japanska pannkakor - med maräng i! Emma köpte en standard "Happy pancake" med manukahonung i vispat smör och karamellsirap, och jag en med banan, chokladsås och vispgrädde.

20190929_182825
30 september:

Idag besökte vi Kanazawas motsvarighet till Gamla stan - "Higashi Chaya" även kallat "Geishakvarteren." Där låg det gamla mysiga små trähus med trånga gränder. Man förstår varför det inte finns så många dylika stadsdelar bevarade idag - det är en bra bit från moderna brandskyddsnormer...


Vi passade på att äta de japanska sötsakerna nerikiri igen, som sägs ha skapats här i området.

Som avslutning besökte vi en butik där de tillverkade bladguld för hand genom att pressa små guldtackor mellan papper av finare och finare kvalitet. Här förgylldes allt med bladguld, även teet som vi besökare fick smaka på. Imponerande hantverk!

Kanazawa var ett väldigt trevligt ställe, väl värt ett besök om du har tid, både parken och fiskmarknaden var trevligare än motsvarigheterna på många andra ställen.

Snabbtåget tog oss sedan tillbaka till Tokyo, där vi näst sista kvällen i Japan hamnade på ett ganska nybyggt, flådigt hotell, ett stenkast från centralstationen i Tokyo - med en egen massagestol på rummet! Kanske inte riktigt min storlek, dock.

1 oktober:

Sista dagen i Japan - då besökte vi TeamLabs andra digitala museeum i Tokyo - “Planets”. vi tyckte båda två att denna var bättre än “Borderless” och den hade flera häftiga upplevelser/konstverk, varav flera i vatten. Bland annat ett enormt rum fyllt med en enda stor bean bag och ett spegelklätt rum, knädjupt fyllt med vatten med hologram-fiskar som vi stod och studerade i säkert en halvtimme!

Titta själva!



På väg tillbaka besökte vi Gundams “hemmabas” och den enorma statyn utanför souvenirshoppen, var över 20 meter hög. (Gundam är de japanska föregångarna till Transformers här i västvärlden.)

2 oktober

Har man inte insett det förr så kommer man till insikten att Japan är ett välbefolkat land och att Narita är en stor flygplats när hotellets "free airport shuttle"-tjänst består av tre fullstora bussar, som alla hade egna hållplatser vid flygplatsen!

Japan?

Vi shoppade med oss lite souvenirer och vi tog med oss ännu fler minnen hem. Jag gillade Japan, och besöker det gärna igen, men är kanske inte lika frälst som en del bekanta är.

Se fler bilder från vår resa på flickr

lördag, juni 30, 2018

Kritik mot upphovsrättskramande lagbrytare i Norrtlje Tidning

Jag har haft ett par meningsutbyten med Norrteleje Tidnings publisher (chefredaktör och ansvarig utgivare i ett) om det lagbrott de gjort genom att sprida youtubeklipp med illegalt uppladdade filmer.

Det hela handlar om denna artikel:

Nostalgiextra: Minns du Sveriges snyggaste VM-mål? – sex starka kandidater (betalvägg!)

Och likheterna med ett tidigare lagbrott är nästan identiska, men då hade tidningen en annan ansvarig utgivare - Vi behöver en upphovsrättsreform

Jag låter helt enkelt  mina två debattartiklar beskriva problemet:

Norrtelje Tidning bryter mot lagen - igen


Samt uppföljningen - Mina anklagelser mot NT är långt ifrån grundlösa

 Daniel Nordström försvarar tidningens agerande, men jag är ganska säker på att han själv förstår att han gjort fel, så jag räknar med att det kommer dröja ett bra tag tills tidningen gör något liknande igen. (Kanske tar det fyra år igen, som det gjorde senast.) :-)


tisdag, april 03, 2018

En musfälla som mosar möss som en hammare - Musfällan Mjölner

Jag följer en väldigt nischad Youtube-kanal som drivs av Shawn Woods. Han fokuserar till 100 procent på att recensera mus- och råttfällor. Och han publicerar upp till fyra nya videos i veckan!

Eftersom jag gärna vill stötta de kreativa människor jag följer så bestämde jag mig för att skicka in en svensk fälla som han kunde recensera - Musfällan Mjölner, den har en konstruktion som jag tycker är vettig och han noterar också likheterna med amerikanska kopior som han har recenserat tidigare. En inskickad musfälla var det minsta jag kunde göra, och det blev ju en trevlig liten video.



Kolla på videon här - Thor's Hammer Mousetrap From Sweden. The Mjölner Mouse Trap. (bonusvideo av när fällan slår igen här):


Läs mer om Moustrap Monday


torsdag, mars 08, 2018

Jag har anmält Svenska Spel för vilseledande reklam

Jag fick idag se reklam från Svenska Spel om Lotto. Det var väldigt positivt skrivet om fördelarna med att spela Lotto, men framför allt kommer de med ett påstående flera gånger i texten:

" ─ Pensionärsparet från Malmö är minst sagt tursamma, varje vecka i fyra och ett halvt år har de vunnit på Lotto."

Rent matematiskt går det, mig veterligen, inte skapa ett Lotto-system som vinner varje vecka, nästan oavsett hur mycket pengar man spenderar. Så kan inte Lotto visa att det verkligen finns ett par som har vunnit 220+ veckor i rad (vilket de med all sannolikhet inte kan) så bör denna typ av missledande reklam omedelbart stoppas. Jag har anmält den till Lotteriinspektionen, så vi får se vart det leder.

Lotteri ÄR en ren förlustaffär, särskilt i Sverige där statliga Lotto endast delar ut 45 procent av insatserna som vinst (det mesta går ju in som en form av extraskatt på dumskallarna som spelar på statens lotteri). Lotto ska man ALDRIG spela på om man vill vinna pengar, det kan endast användas som någon form av underhållning eller tidsfördriv. Och då kanske som en "krydda i tillvaron" eller en lätt adrenalinkick för de som inte vågar hoppa Bungyjump? Det går ju spela på olika system som ökar chanserna att vinna, men jag förutsätter att Svenska Spel/Lotto inte har gjort det möjligt att vinna mer pengar än man förlorar.


Jag anser att Svenska Spels reklam dessutom också avviker kraftigt från Lotterilagen krav på "måttfullhet" bara genom att berätta att man kan vinna på Lotto 220+ veckor i rad:

47 a § Vid marknadsföring av lotteri till konsumenter ska måttfullhet iakttas.
Annonsen/artikeln:




I textformat för den som inte kan zooma in bilden:
Lottoparet som har vunnit varje vecka i flera år

Pensionärsparet från Malmö är minst sagt tursamma, varje vecka i fyra och ett halvt år har de vunnit på Lotto. I mitten av februari kom den hittills största vinsten - full pott på Lotto 2 gav 2 063 571 kronor. – Det var inte så dumt, skrattade mannen som lämnade in den vinnande raden.

Paret från Malmö, som är i 75-årsåldern, är verkligen unika. Att vinna på Lotto varje vecka i fyra och ett halvt år är högst ovanligt.

 – Jag har aldrig hört om något liknande, de måste verkligen veta vilka nummer de ska satsa på för att Lottobollarna ska studsa deras väg, sade Svenska Spels vinnarkommunikatör Magnus Fridell som fick uppdraget att ringa och gratulera vinnarna.

Mannen, som spelar Lotto tillsammans med sin fru, har ofta haft fyra rätt, men att de till en av dragningarna i februari ville satsa på fem eller sex rätt när de lämnade in sitt spel.

 – Jag satt i solen och skrev nummer från 1-15 och sedan från 14-35, och den här gången fungerade det. Jag trodde först att vi vunnit 21 kronor men när jag kollade Lottoraden en extra gång på söndagsmorgonen såg jag att vi även vunnit en högvinst.

Paret har en härlig dröm de vill uppfylla om de vinner tillräckligt mycket på

 – Jag och frun har sagt till många av våra vänner att vi vill bjuda dem på en resa när vi vinner, det är ett mål vi har haft. Oavsett om de vill stanna en vecka eller tre månader så vill vi betala. Vinner vi lite mer så kommer vi att göra det.

söndag, april 30, 2017

Kommuners arenafeber är dåligt för din ekonomi

NEJ! Ett Elitserielag får inte skattepengarna att regna över kommunen
I Uppsala diskuteras nu Sirius-haveriet, där fotbollslagets hemmaplan är för dålig att spela matcher på vid den här tiden på året - till spelpremiären i högsta ligan - att de tvingas spela sina "hemmamatcher" i Gävle, på en konstgräsplan  istället (se nedan).

Upprördheten har varit stor över den "skam" som politikerna tydligen har dragit över Uppsalas anseende. Många kräver att skattepengar ska spenderas för att gräsplanen ska vara spelbar närhelst elitserien startar, även om det råkar vara orimligt tidigt. Och ett av de vanligast förekommande argumenten för att spendera just våra gemensamma skattepengar på just detta är att " ─ Det är ju bra för näringslivet och kommunen."

Det är dags att slå hål på en gammal myt - nej ett lag i högsta ligan "genererar" varken någon extra tillväxt eller mer skattepengar till kommunen. Det finns aktuell forskning på det ämnet från Örebro Universitet.

Emelie Värjas licentiatavhandling på Örebro Universitet handlare om precis detta:

Sport och lokal tillväxt i Sverige: Är en framgångsrik idrottsklubb bra för den lokala ekonomiska tillväxten? (pdf, på engelska)

Slutsatsen är nämligen att en elitidrottsklubb INTE har någon inverkan på den ekonomiska tillväxten i en kommun, eller antalet skattekronor man får in.


Emelie själv säger såhär i en intervju: Emelie Värja – nationalekonom med boll- och siffersinne
" – För nu säger många politiker att det här ger tillväxt i kommunen. Det har jag försökt undersöka och inte hittat något vetenskapligt stöd för. Men politikerna måste ju ändå avgöra om det är värt pengarna att stötta elitidrotten. Fast då på andra grunder.


Och detta citat exempel är från en UNT-artikel om just detta, när et blev klart att Sirius gick upp i högsta ligan:

"Men om fler kommer hit för att se fotboll borde väl det gynna näringslivet?

– Jo, om det så att flera som inte annars skulle ha besökt Uppsala gör det för att se elitspel så kommer de naturligtvis att spendera mer pengar. Men det innebär samtidigt att en massa Uppsalasupporters kommer att åka till andra städer och spendera pengar på samma sätt. De som nu går på fotboll skulle kanske gått på bowling om inte det funnits ett elitlag. Då hamnar pengarna bara i en annan verksamhet i stan. Det ökar inte tillväxten."

Det finns en del som pratar om att Uppsala kommun har ett avtal med Sirius om att hyra planen, men det argumentet är inte relevant eftersom grundprincipen är att kommunen i så fall inte heller ska ingå dylika avtal. (Dock kan man tycka att kommunen i så fall ska leva upp till avtalet och sedan säga upp det snarast.)

Så när är det ok att bygga en ny arena?


Jag kan personligen tänka mig att det är ok att använda skattepengar till bygga idrottshallar och liknade för motionsidrottare, med bland annat syfte att stärka folkhälsan, men när förväntningarna att skattebetalarna ska betala för ett fåtal klubbars elitsatsningar så blir jag sur. Arneafebern som vissa kommunpolitiker drabbats av är dåligt för kommunens ekonomi och i förlängningen därför också för innevånarnas ekonomi.

Om man bygger en större arena som återkommande lockar till sig mycket personer "utifrån" till sina evenemang kan det ge ekonomiska effekter genom jobb och liknande, men jag har inte sett så mycket undersökningar som tyder på att exempelvis Friends Arena skulle varit ett direkt lyckokast, varken för ägarna eller för Solna kommun...

Det man också måste tänka på är alternativkostnaden - vad hade kommunen kunnat göra om de INTE spenderat 100-tals miljoner på en ny arena eller på andra sätt stöttat elitsatsningen från en enskild klubb? Hade de kunnat förbättra vården, skolan eller omsorgen? Kanske sänkt kommunalskatten lite, så innevånarna själva kan välja vad de vill spendera sina fritidspengar på? Alternativen är många och väl värda att tänka på!

UNT har skrivit mycket om gräset på Studenternas, här är ett urval:
Krönika: Kommunen har gjort bort sig inför hela Sverige
Ledare: Genant, Uppsala kommun
Stefan Hanna: "Det är oerhört dåligt för Uppsala"
Artikel: 288 000 för en ny gräsplan
Insändare: Gräsligt dåligt av kommunen

måndag, mars 06, 2017

Problematiskt att lagstifta ännu mer

Kvävande byråkrati - "Red tape" på engelska
Ett svar på Sophia "Dexion" Blomqvists bloggutmaning - Det är skillnad på folk och folk i Göteborg

Frågan:
"Är det dags att vi lagstiftar om att organisationer som verkar med hjälp av skattepengar är skyldiga att anmäla misstänkta oegentligheter och sedan låta rättsväsendet avgöra om brott har begåtts eller ej?"
Självklart är det värt förakt när skattepengar som drivits in under tvång slösas bort genom bidragsfusk. I det här fallet är det Socialdemokraternas Abbas Zarrinpour som fuskat till sig arvode genom att föreningen han jobbar åt inte gjort löneavdrag på rätt sätt när han varit på politiska uppdrag och inte heller berättat detta innan han fått ut arvodet för sitt politiska uppdrag.

Sophia undrar om man därför ska lagstifta om en anmälningsskyldighet för de föreningar som får skattepengar. Mitt korta svar är - nej.

Det finns stora problem med ytterligare regelverk.

Däremot bör man skriva in i regelverken att de föreningar som hjälpt till eller på annat sätt gjort att andra kan fuska till sig pengar ska såklart bli utan bidrag eller stöd i fortsättningen. Handlar det om medvetet bidragsfusk så finns det redan idag lagar för att straffa bedrägerier.

Risken med lagstiftning är istället att det blir ytterligare ett betungande regelverk för små ideella föreningar att förhålla sig till.

Det finns gott om annat slöseri med skattepengar att angripa innan man börjar tvinga ideella föreningar att agera angivare.

Viktigt med proportionalitet

Proportionaliteten borde vara en av de viktigaste sakerna för politikerna att fokusera på:

  • att ägare av små vattenkraftverk som funnits i generationer inte ska behöva betala en halvmiljon i avgift för att få skicka in en ansökan om att eventuellt behålla kraftverket
  • att små banker inte ska behöva följa samma byråkratiska regelverk som de systemviktiga, multinationella bankerna (ja, här talar jag lite i egen sak)
  • att ideella föreningar inte ska behöva agera polis bara för att de får bidrag från kommunen

torsdag, februari 23, 2017

Meningen med livet?

Ett par grejer senaste dygnet har hjälpt till att formulera min mening med livet.

Olof Röhlander ställde en bra fråga denna veckas nyhetsbrev:

Om du kunde leva om en dag i ditt liv, vilken väljer du?

För mig del är svaret ganska enkelt - någon av de dagar då jag fått umgås med goda vänner och föra roliga, stimulerande samtal som jag gör mig smartare, ger mig nya insikter och som får mig att växa som människa. I bästa fall har vi också kommit lite, lite närmare att lösa världens problem efter en sådan kväll. :-)

Jag tänker alltså inte på någon specifik dag som jag skulle vilja leva om, även om jag skulle kunna nämna flertalet tillfällen, utan just den där situationen, med det goda samtalet. Det vill jag ha mer av i mitt liv.

Därför bestämde jag mig i år för att arbeta för att det ska bli fler sådana kvällar. För de situationerna kommer inte av sig själv.

Det är lite som Leonard Nemoy sa i sin sista tweet:

 A life is like a garden. Perfect moment can be had, but not preserved, except in memory.
Live Long And Prosper!
Så man bör kanske inte försöka leva om den bästa dagen, man ska nog försöka skapa nya och fler upplevelser. Att odla sin trädgård helt enkelt. Med vänner och lyckliga stunder.

Citat från Röhlanders nyhetsbrev:
" ─Det där fick mig att fundera. Låt säga att det verkligen gick att göra, det vill säga leva om en redan levd dag. Vilken skulle man då välja - och varför just den?

I den frågans svar kan det finnas nycklar till vad som gör dig lycklig. I svaret finns även ledtrådar till hur du skapar en ännu bättre framtid. Vad jag menar är att om du kan välja ut en dag du redan har levt och som du gärna skulle uppleva igen, då kan du undersöka vad den dagen innehöll för komponenter. Anta att du har hittat en favoritdag. Då undrar jag:

Var du ensam eller var du bland andra människor? I så fall: med vilka?

Var du mestadels inomhus eller utomhus den här dagen?

Var det en dag fylld av aktiviter, eller var det stilla vatten?

Vad fanns det för övriga omständigheter som gjorde den här dagen så bra?

Vika tankar och känslor cirkulerade i ditt inre system?

Efter lite sådant grundarbete kommer du säkert, liksom jag själv gjorde, hitta viktiga byggstenar. Genom att lokalisera en favoritdag som du redan har levt kan du finna värdefullt innehåll till det som även kommer att bli din framtids bästa dagar. Jag tror nämligen att mycket av det som fanns då fortfarande är tillgängligt.

Därför avslutar jag med samma fråga: Om du kunde leva om en dag i ditt liv, vilken väljer du?"

torsdag, januari 19, 2017

There and back again - semester på Nya Zeeland och Australien

Nya Zeeland & Australien 2016-2017 015
Två glada hober i Hobbiton

Över jul- och nyårshelgen 2016-2017 semestrade vi på Nya Zeeland och i Australien. Den primära anledningen med att besöka just Nya Zeeland var såklart att få se Hobbiton i verkligheten. Eller snarare de kulisser från filminspelningen som finns kvar.

Men vi passade såklart också på att göra en hel del annat. Här kommer en redogörelse över vad vi gjort, i första hand för oss själva och för att hjälpa minnet på traven, men även för de som är nyfikna.

De bilder som inte är inkluderade i detta inlägg hittar du på flickr. Där berättar och visar jag också saker och händelser som jag inte nämner nedan.

Se alla bilder i mappen Nya Zeeland och Australien 2016-2017 på flickr

Resan som helhet blev väldigt lyckad, Nya Zeeland är ett underbart land att semestra i och tanken väcktes flera gånger på att flytta dit. Vi övernattade till stor del på Bed and Breakfast-ställen och är väldigt nöjda med det valet. Servicen är personlig och priset oftast snäppet billigare än hotell, men det kan vara smart att kolla upp boendet på nätet innan, så man inte går på en nit.

Nya Zeeland som land är väldigt brittiskt, det gör att språket är enkelt, kulturen lätt att förstå och maten helt ok. Men ett tips kan vara att leta efter restauranger som har fått “Beef and Lamb excellence award" - det är en kvalitetsstämpel där restaurangerna flera gånger överträffade våra allt mer högre ställda förväntningar!

En annan intressant sak är att på Nya Zeeland får ursprungsbefolkningen ta relativt mycket plats, till skillnad från grannlandet Australien med sina aboriginer, USA s indianer eller samerna i Sverige. Exempelvis har väldigt många platser maoriska namn, de har en egen nationell TV-kanal, flertalet stora museer och rugbylandslaget dansar en maorisk krigsdans, Haka, inför varje match.

Höjdpunkterna från resan var många; alla trevliga möten med både turister och lokalbefolkningen, Hobbiton, lysmaskarna i Waitomo, den enormt vackra naturen, bungyhoppet, Operahuset på nyårsafton, broklättringen i Sydney och mycket, mycket annat.

Resedagboken med nedslag från resan hittar du nedan, inklusive ett gäng videoklipp och bilder.

onsdag, november 02, 2016

Kan man tjäna mycket pengar i äppel-branschen?

Ett företag som heter "GKE NV" (Förkortning för "Greenstar®  Kanzi®  Europe NV") har gjort en hel del reklam på Youtube och andra video-kanaler på sistone.

Exempelvis har deras reklamfilm "Kanzi® – The Girlscout" visats nästan tre miljoner gånger, bara på YouTube. Och jag skulle tro att det är nästan enbart köpta visningar, för den suger.

Här är den ocensurerade versionen:


Och för deras andra äppelsort, Greenstar®, gör det bland annat sådan här reklam på hemsidan - www.greenstarapple.com. För övrigt värsta exemplet av Sälj-Grej-Med-En-Tjej jag sett på bra länge!


Så hur lönsamt är det med äppelförsäljning?

Jag trodde att man som fruktodlare/leverantör i första hand försökte sälja in sina produkter till butiker och grossister, inte privatkunder. Självklart är även handlarna privatpersoner som ser reklam riktat till deras kunder, men det måste ju bli mångfalt dyrare att annonsera på det sättet. Speciellt om man gör det så brett som GKE NV verkar göra.

Men det kanske är dags för ett skifte i Äppel-branschen, där reklam direkt till slutkunderna skapar efterfråga i butikerna, vilket leder till att grossisterna köper in äpplena och odlarna får sina äpplen sålda? Nu för tiden kanske det är så man kan tjäna de stora stålarna där?

(Men då kanske man ändå ska göra lite bättre reklam. Visst har äppel-varumärket Kanzi kommit långt vad det gäller kännedom hos mig, men knappast vad det gäller preferens.)

onsdag, oktober 05, 2016

Debattartikel i NT - Medborgarna förtjänar en modern upphovsrätt

Idag hade jag en debattartikel publicerad i Norrtelje Tidning tillsammans med Gun Svensson - Medborgarna förtjänar en modern upphovsrätt



Här är artikeln i sin helhet:

Medborgarna förtjänar en modern upphovsrätt



Roslagen har kulturella tillgångar av stort värde. Speciellt sommartid med dess rika utbud av olika aktiviteter. 

Men människor, dessa sociala och skapande varelser, behöver omges av en miljö där de har möjlighet att uttrycka detta på olika sätt året runt. Antingen genom att skapa själva eller ta del av vad andra har skapat. Därför behöver vi en fungerande upphovsrätt också i vår digitala värld med internet och smartphone.

Förslaget om en reform av upphovsrätten som EU-kommissionen presenterade häromdagen är ett stort steg bakåt. Det är uppenbart att kommissionär Oettinger låtit reformen kidnappas av de största aktörerna inom nyhetsförmedlings-, film- och musikindustrin. 

I stället för en modernisering av det 15-åriga upphovsrättsramverket presenterar Oettinger planer på att ge även företag som producerar nyheter samma närstående rättigheter som film- och musikindustrin. Det är inte en lagstiftning med rimligare balans mellan dessa företag och medborgarna. Det kommer att slå tillbaka mot dessa branscher på lång sikt, men förslaget är dessutom en katastrof för yttrandefriheten, startup-företags förmåga att utvecklas samt kampen för ett Europa utan digitala gränser.

Det finns inte heller något i det aktuella förslaget om att minska de orimliga skyddstiderna, som även gäller för företag som köpt upp och därmed erhållit närstående rättigheter. Upphovsrätten utgör ett tidsbegränsat monopol och handlar inte om äganderätt.

I dag kan en musiker skriva ett stycke musik och upp till 70 år efter dennes död är användandet av detta förbjudet utan tillstånd. De enda som tjänar på dagens extremt långa skyddstider är företag med mängder av titlar i sina arkiv. För dem blir det stora inkomster, trots små belopp för varje verk.
Ett tydligt exempel på detta är filmbolaget Disney, som varit med och lobbat igenom lagstiftningen med allt längre skyddstider för filmer i USA. Disney gör själva filmer på kända verk som Bröderna Grimms sagor, Snövit, Robin Hood och andra folksagor. Sedan använder Disney upphovsrätten för att stämma eller hota alla andra som också vill göra film baserade på dessa gamla sagor i många decennier efter att de själva producerat filmen.

EU har tidigare skapat en del lagstiftning för att skydda oss konsumenter, men här verkar man bara ha tagit hänsyn till lobbyister. Effekten kan i förlängningen bli att upphovsrätten dödar vårt gemensamma kulturarv genom att låsa in de verk som skapas i dag i arkiven hos ett fåtal stora företag, som kan medge användning mot betalning och på vissa villkor under hela deras skyddstid.

Med ett uns av fantasi borde politiker kunna föreställa sig vad detta får för konsekvenser för medborgarna. Genom kortare skyddstider på kultur ger vi dagens och kommande generationer av kulturskapare möjlighet att inspireras och influeras av de som gått före dem. Vi ger också människor i allmänhet möjligheten att uppleva mer och rikare kultur.

Gun Svensson, Piratpartiet
Markus Berglund, Centerpartiet